I denna AnimalWised-artikel visar vi hur du rengör en pudels öron steg för steg och på ett mycket enkelt sätt. Denna hygieniska vana måste utföras ofta för att undvika förlust av dött hår i den yttre hörselgången och dess förruttnelse inuti.
Om denna vana är viktig hos en hund, oavsett ras, så är den ännu mer så hos pudeln, eftersom vanligtvis samlar på sig mycket hår död i denna del av kroppen och å andra sidan har han hängande öron, vilket minskar syresättningen i örat. Att utföra denna rutin regelbundet minskar avsevärt risken för öroninflammation.
Det första att tänka på är att denna process måste vara något behagligt för hunden För att göra detta måste du göra det från valp. Du kan också börja med denna vana som vuxen och belöna honom med små priser eller godsaker. Att använda positiv förstärkning är ett utmärkt sätt att kommunicera med vår hund och få honom att förstå vilka attityder vi gillar. Ge alltid godsaker omedelbart till det beteende du vill belöna.
Först rekommenderas det att ta bort alla döda hår som finns vid ingången till hörselgången, helt enkelt med fingrarna. Den dras försiktigt för att undvika att skada djuret. En trubbig eller rund tång kan också användas.
Nu är det dags att verkligen gå ner till kanalrengöring. Du bör veta att det finns specifika produkter som kan användas i denna process:
- fysiologisk s altlösning
- peroxid
- kommersiella förberedelser
Våt Fukta en ren gasbinda (bomull rekommenderas inte, trådarna kan sitta kvar i kanalen) och linda runt fingret eller en trubbig pincett täcks genom att den förs in i den yttersta delen av kanalen, samtidigt som örat som ska rengöras dras uppåt.
Gör en dragrörelse av all smuts som kan finnas inuti. Du måste se till att det inte finns några spår av gasväv kvar inuti. När den yttre hörselgången har rengjorts måste den inre delen av örat rengöras. Gasväven byts, fuktas och dras bort från öppningen i den yttre hörselgången.
Även om det inte är för stor risk att rengöra ett öra, måste du tänka på att djuret när som helst kan huvudet, slå ägare eller genom att sätta in klämman mer än den borde och kunna skada kanalen. Hos vuxna hundar är kanalen böjd, vilket gör det svårt att nå trumhinnan. Hos valpar är det däremot rakt och kort, och här finns det en rejäl risk.
Det rekommenderas att inte föra in gasväven mer än ett par centimeter hos vuxna och något mindre hos valpar.
Om du inte vågar utföra operationen, om du märker att kanalen avger en dålig lukt eller det finns ett stänkljud när du trycker externt på hörselgången, bör dugå till veterinären.
Dessa är tidiga tecken på öroninflammation. Det finns mer uppenbara symtom, som att hundens huvud lutar eller ständigt kliar området, vilket tyder på att öroninflammationen är mer framskriden.
